När fondbolag redovisar sina avgifter är det ofta bara toppen av isberget som syns. Den siffra som marknadsförs mest — förvaltningsavgiften — är bara en del av vad det faktiskt kostar att äga en fond. För att få en rättvis bild behöver du titta på flera siffror samtidigt.

Den första är TKA, totalkostnadsandelen. Den ska enligt lag redovisas i fondens faktablad och inkluderar både förvaltningsavgift och övriga administrativa kostnader, vilket gör den till en bättre jämförelsepunkt än den rena förvaltningsavgiften. Men även TKA missar en sak: transaktionskostnaderna som uppstår när fonden faktiskt handlar med värdepapper.

Transaktionskostnader består bland annat av courtage och den så kallade spreaden — skillnaden mellan köp- och säljkurs för ett värdepapper. Ju mer en fond handlar, alltså ju högre omsättningshastighet den har i portföljen, desto mer bidrar dessa kostnader till den totala notan. En indexfond som följer ett brett index handlar sällan, medan en aktivt förvaltad fond som försöker tajma marknaden eller byta innehav ofta kan ha betydligt högre dolda transaktionskostnader än vad TKA-siffran låter ana.

Effekten över tid är densamma som för den synliga avgiften: den äter av kapitalet varje år, och eftersom pengarna även skulle ha vuxit med ränta-på-ränta om de fått stanna kvar i portföljen, blir den långsiktiga kostnaden större än summan av de enskilda årens avgifter. En procentenhet extra i årlig totalkostnad, synlig eller dold, kan över 20–30 år motsvara flera hundratusen kronor för en genomsnittlig sparare, beroende på sparbelopp.

Praktiskt råd: jämför alltid TKA, inte bara förvaltningsavgiften, och välj i första hand fonder med låg omsättningshastighet om du vill minimera de dolda kostnaderna. Breda indexfonder är ofta ett bra utgångsläge just därför — inte bara för den låga förvaltningsavgiften, utan för att hela kostnadsbilden tenderar att vara enklare och billigare.