Känslor är inte ett tecken på att något är fel — det är en normal reaktion på att se sitt sparkapital svänga. Problemet uppstår när känslan får styra beslutet i stunden: att sälja när börsen fallit som mest, eller att skjuta upp sparandet när allt känns osäkert. Ett sparande som håller över tid är ett sparande som byggts för att behöva så få känslostyrda beslut som möjligt.

Det enklaste och mest beprövade skyddet är automatisering. Ett autogiro som överför en fast summa till sparandet varje månad, oavsett vad som händer på marknaden, tar bort just det beslut där känslor annars får störst genomslag — frågan “är det rätt tidpunkt just nu?” ställs helt enkelt aldrig. Som tidigare artiklar visat säljer många fondsparare efter nedgångar och köper efter uppgångar — ett motsatt mönster mot vad som lönar sig. Automatiskt månadssparande neutraliserar den impulsen genom att göra ingenting till standardvalet.

Ett andra verktyg är tydliga, förutbestämda regler — satta i lugnt sinnestillstånd, inte mitt under en börsnedgång. Det kan handla om att bestämma i förväg hur stor andel av portföljen som ska ligga i aktiefonder respektive räntefonder, och att bara återbalansera enligt ett fast schema i stället för att reagera på nyhetsflödet. När regeln redan finns blir beslutet att följa den — inte att uppfinna ett nytt svar varje gång marknaden rör sig kraftigt.

Slutligen hjälper det att avgränsa hur ofta man tittar på sitt sparande. Forskning inom beteendeekonomi visar att ju oftare man kontrollerar värdet på sin portfölj, desto större är risken att man reagerar på kortsiktiga svängningar som egentligen inte säger något om den långsiktiga utvecklingen. Ett sparande som är automatiserat, regelstyrt och sällan övervakat i detalj är inte ett sparande utan engagemang — det är ett sparande som byggts för att överleva den mest oberäkneliga variabeln av alla: den egna magkänslan.