2025 blev ett av de starkaste åren någonsin för svenskt fondsparande. Trots både politisk och ekonomisk oro under året satte svenska fondsparare in totalt 202 miljarder kronor netto i fonder – det näst högsta beloppet som uppmätts för ett enskilt år, bara slaget av 2024 års 208 miljarder. Vid årsskiftet uppgick den samlade svenska fondförmögenheten till rekordhöga 8 859 miljarder kronor, varav aktiefonder stod för 6 014 miljarder, motsvarande ungefär 68 procent av allt kapital i svenska fonder. Den största delen av nysparandet gick till aktiefonder, som under året hade nettoinsättningar på närmare 108 miljarder kronor.

Av de 108 miljarder kronor som svenskarna nettosparade i aktiefonder under 2025 gick omkring 33 miljarder – ungefär 30 procent – till indexfonder. Resten, drygt 70 procent, gick till aktivt förvaltade fonder. Det är en påtaglig förändring mot året innan: 2024 var förhållandet nästan det omvända, då 87 procent av nysparandet i aktiefonder, motsvarande ungefär 113 av 130 miljarder kronor, gick till indexfonder. 2025 blev med andra ord ett år då nya pengar i ovanligt hög grad valde aktiv förvaltning framför index.

Ett enskilt år säger dock inte hela sanningen. Sedan 2010 har den absoluta merparten av allt nysparande i svenska aktiefonder gått till indexfonder. Under de 16 åren 2010–2025 har indexfonder haft ett sammanlagt nettoinflöde på hela 608 miljarder kronor, medan aktivt förvaltade aktiefonder under samma period bara nettosparats med 97 miljarder kronor – mindre än en sjättedel så mycket. 2025 var alltså ett undantagsår i en annars mycket tydlig, långsiktig trend.

Det som gör bilden extra intressant är skillnaden mellan flöde och bestånd. Trots att indexfonderna dominerat nysparandet i femton av de senaste sexton åren, utgör de fortfarande bara drygt 24 procent av den samlade aktiefondförmögenheten i Sverige – upp från 6 procent år 2010. Ungefär tre av fyra kronor som svenskarna investerat i aktiefonder ligger med andra ord fortfarande i aktivt förvaltade fonder. Förklaringen är delvis tröghet: mycket av kapitalet i aktiva fonder är gammalt sparande – i tjänstepensioner, premiepensionsval och fonder som valdes för länge sedan – som inte flyttas bara för att nya pengar väljer index. Det tar helt enkelt lång tid för ett skifte i nysparandet att slå igenom i den totala fördelningen, eftersom beståndet av redan investerat kapital är mångdubbelt större än ett enskilt års flöden.

För den som följer forskningen om aktiv kontra passiv förvaltning – till exempel SPIVA-rapporternas återkommande resultat att en stor majoritet av aktiva fonder underpresterar sitt jämförelseindex över tid – är den långsiktiga trenden knappast förvånande: alltmer av det nya sparandet har gått dit avgifterna är lägre och utfallet mer förutsägbart. Att 2025 bröt mönstret tillfälligt förändrar inte den bilden särskilt mycket; det återstår att se om det var en tillfällig avvikelse eller inledningen på en ny trend. Oavsett vilket kommer det sannolikt att dröja länge innan indexfonderna utgör en majoritet av det samlade sparandet, givet hur mycket kapital som redan finns i aktiv förvaltning.